Det hela började år 1935 när Cornelius Shield kappseglade i Bermuda.

 

Han bestämde sig då för att åstadkomma en så rättvis entypsklass som möjligt i  en tid där allt inom seglingen mer och mer gick mot att vinsterna stod mellan vilkas båtar och segel som var bäst istället för att avgöras av manskapets skicklighet.

 

Han ville lyckas skapa en tävling där:

 

"loppet avgörs på vattnet och inte på ritbordet eller i segelmakarens verkstad"

 

Hans mål blev att bilda en klass som man hade råd med och där båtarna var identiska.

Vid tävlingen i Bermuda såg Shield en båt designad av den norske båtbyggaren Bjarne Aas. Eftersom denna båt föll honom i smaken lade Shield in en beställning på en båt hos den norske båtbyggaren.

 

Även om den nykonstruerade båten hade något mindre deplacement, kortare sittbrunn, mindre förvaringsutrymme och mer högrest rigg, hade den intentionen att inleda en ny klass i sann "International One-Design boats" anda.

 

Under julveckan 1936, tog Shields den första IOD:n "Aileen" till Long Island och påbörjade där en flotta av sådana. Sommaren därefter, 1937, Kappseglade 25 stycken IOD:er utanför Long Island. Likande flottor växte fram i Bermuda, Marblehead, Northeast Harbor, Norge, Sverige, Skottland, San Fransisco och Fishers Island.

 

För att styra upp klassen till den mest rättvisa sattes det upp striktra regler flör IOD:n.

Förutom att båtarna byggas av en och samma konstruktör, Bjarne Aas, skulle även alla segel köpas upp av klubben efter ett visst schema och sedan lottas ut till båtägarna så att alla skulle ha exakt samma standard.

 

När man tävlar med IOD:n skickar man bara sitt bästa manskap eftersom tävlingsarrangören står båt och segel. Och för rättvisans skull byter man även båt efter förutbestämt schema under tävlingens gång.

 

Den som vinner IOD-VM är därför värd sin mästartitel.